"Får jag låna dina hörlurar medan jag går och tar ut pengar?", frågar jag Linda. Hon ger mig dem, och jag trycker in de små lurarna i öronen. Jag har precis hittat en ny favoritlåt, ni vet hur det kan bli när man inte ens kan gå tio meter för att hämta ut pengar, utan att man bara måstemåste lyssna på den låten. Jag vinglar runt litet-- jag är sjuk och har hällt i mig öl alldeles för fort. Folket som går förbi mig har chockrosa, tighta kläder på sig. En del är utklädda till bin, andra till sjömän. Många har peruk på sig.
"Här går jag runt och lyssnar på världens bästa låt, tänk om de visste", tänker jag och slår in koden på automaten. När jag når fram till Linda igen, så petar jag henne på axeln och ler som den femåringen jag är, innerst inne, och dansar litet snyggt mitt i kön som vi står och väntar i.
"Gackt är bra", fastställer jag. "Ghost är jättebra".
Sedan går vi in och dricker mycket alkohol, jag blir danssnurrad runt, runt och sedan kysst på halsen. Utanför har Linda slagit sina klor i Australien, och jag säger "Ha så roligt", vänder på klacken och går hemmåt. Natten är varm, jag har bara linne på mig, och jag skuttar igenom parken, för "Världens bästa låt" är ju så himla bra.
Ps. Den är inte "Världens bästa låt" längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar