In love with no one.... but yourself

Jag har lullat in mig själv i träningssessioner och ludd i mitt ensamma rum hemma hos pappa. Det enda som ekar genom det kalla vacuumet är Elefant (och en Kent låt för att den heter Elefanter). Band of Horses följer mig som en svans när jag är utomhus och frustar ur mig min överflödiga energi. Hästbandet gör att jag bara vill stå och titta upp mot stjärnorna, eller blicka ut över havet medan jag springer på stranden.
Jag halvligger i sängen med fötterna hängandes utanför och tänker "Elefant kommer jag aldrig att tröttna på. De blir bara bättre ju mer jag lyssnar på dem". Och så känner jag mig väldigt tacksam över att Linda hittade det där lilla okända bandet som stavar sitt bandnamn med f, fast det borde vara ph. För annars skulle ju jag aldrig ha fått uppleva den här totala känslan av lycka när jag ligger i timtal och bara lyssnar, lyssnar.