I am the flashlights, nightmares and sudden explosions

Jag har kommit in i en flumm-funderar-period igen. Ibland tror jag att jag är som lyckligast när jag drömmer om allt jag vill göra, än själva uträttandet av drömmen. För när man väl är där, visst får man lycko-utbrott då man bara skrattar för att man lyckats... Men det är väl ändå efter som man tittar tillbaka och kommer ihåg. Man sållar bort allt det där jobbiga, såsom ensamheten, otillräckligheten och funderingar om man verkligen vet vad man håller på med. Jag har nog aldrig riktigt förstått vad jag håller på med. Jag får för mig en massa saker, och så funderar jag på det i evigheter. Antingen så gör jag det, eller så hittar jag något annat som distraherar mig i något år eller några månader. Jag kommer nog aldrig att växa upp.