Eko

Nu är jag hemma i Oxelösund igen. Även fast jag hör fotstampet från ovanvåningen, så känns det som om mina sökande blickar runt i mitt rum inte hittar det jag söker efter. När jag tittar upp från datorn, så sitter det ingen där och flinar mot mig. De fina stunderna med nikotinet ute i den blöta natten blir bara kalla. Oxelösund sjunger inte längre. Och även fast jag känner till varenda stig i hela kommunen, så känns det som om jag har gått vilse.