tisdag 26 maj 2015

We're gonna ra-pa-pa. ra-pa-pa. we're gonna RA-PA-PA tonight.

Tittade som sagt på Eurovision med annat folk (för en gångs skull) i lördags. Brukar oftast få titta själv, om jag inte ber en vän snällt att titta med mig. Men det är en annan grej att kunna få titta med folk som verkligen tycker det är roligt.
Vi satt med varsitt papper och betygsatte varje bidrag. Sång, Kläder och Framträdande från 1-5. Slutligen, de bidrag man trodde skulle komma i topp, och vilka man VILLE skulle komma i topp.

Jag trodde att Mums Mums skulle komma 4:a, och att Ryssland skulle vinna. Att Italien skulle hamna högt upp. Så jag lyckades ju rätt bra. Förutom att Mums Mums vann hela skiten = förvånad. Låten är ju tråkig, for god's sake. Hans framträdande fick en 5:a, vilket definitivt var en stor anledning till att han vann. Jag hoppas de kommer hålla nästa års tävling i Göteborg! Och stackars Sverige som återigen måste spendera massa pengar på att hålla i det. Men min Melodifestivalsjäl är lycklig. Och kommentatorn, Edward, var ju asrolig som vanlig. Hans torra humor, alltså, skrattade högt flera gånger!



Våran grupp på åtta pers var eld och lågor under hela röstningen. Varje gång Sverige fick en 12:a, eller lyckades gå om Ryssland för en stund, så applåderade och tjoade vi. När Belgien fick höga poäng, så klappade vi med. För Belgien var bäst.


Vi tittade även på en genomgång av vinnarna sedan Eurovision började. Vi gissade på vilket årtal de började med färg-TV. Eftersom jag fortfarande var nervös vid det här laget och knappt hörde vad alla sa, försökte koncentrera mig på att vara trevlig och darrade mycket, så uppfattade jag inte vad vi skulle gissa på. Så jag slängde till med 1968. 
"Du fick rätt, Emelina! Hur visste du det?"
"Eh... Vad gissade vi på?"
Varpå folk höjde på ögonbrynen och fnissade. "Visste du inte ens vad vi tävlade om?"
Nä, men tydligen lyckades jag ändå.

lördag 23 maj 2015

Viva!

Zomg det är Harry Potter-quiz på onsdag och jag ska gå med min brors flickvän och hennes vänner!!!
Jag kommer ju typ kunna ALLT!
I'm gonna go study me some spells!

Nu ska jag titta på Eurovision med ovan nämnda personer plus bror, jag är hyper och har redan tappat mobilen två gånger. 

onsdag 20 maj 2015

Så himla fantastiskt underbart duktigt!!!11

"Men det är ju verkligen imponerande att du gjorde en sådan grej som att flytta och bo i Japan i ett år! Jag ser inte en svag person, jag ser en som vågar ta initiativ och är kapabel till mycket", säger varenda vårdperson ever efter att jag dragit min livshistoria för femtioelfte gången.
Och jag småler trevligt tillbaka och säger "Mmm."

Inom mig viskar det mörka missfostret att "Det var tio år sedan".
Och jag håller med.

Jag berättar om händelsen som hände på ett Dir en grey-live. (Kyo är sångaren i bandet)


Jag:
I knoooow, I went to a small live with them when I went to japan the first time, and they were awesome. Diru has also always been great with the audience-
All the, errr, 6-7 times I've seen them, hehe.
Even though it was one of the biggest venues in Tokyo, Kyo was still awesome to me when I almost got stuck and fainted. So much caring and luff. ♥

J:
Stuck and fainted?

Jag:
Yeah, I was by the railing on the side, and this really big japanese dude almost squashed me to death. And I couldn't say anything, and he didn't notice my panicky elbows.

So I started to black out, and then Kyo pointed at me and said "HORA!", which means sort of "hey" or "listen to me". And the guy noticed he pointed at something behind/beside him, noticed me almost fainting, scuffled away a bit and then Kyo took his usual "I have a bucket of water and I will throw it at the audience some time in the concert", and then he dumped it ALL on me.
So by those two things, I perked up. The water made me regain my senses, and took away the heat etc.

J:
Lol

Jag:
I felt so grateful. And the attention was really nice.
Only that I'd been trying to keep myself from sweating too much, because I knew by experience that when you get outside (it was winter, and you stow your stuff at the train station) it gets REALLY cold. So before that incidence I was like "Yeah, I totally succeeded not having to freeze too much this time!". And then I got outside and almost froze to death. I was soaked through to my panties.

J:
One way to get your panties wet
Boom!

Jag:
Psssshh-DOM
How do you even write down the drummer-I-just-made-a-joke in english?


Balansen är inte i fokus.

Vi sitter och fikar vid Brahe Hus vid Vättern. Medan jag dricker kaffe ur en plastkopp med perfekt grepp, så börjar mammas pojkvän prata om en bekant som håller på att tyna bort, mentalt.
"Ja, det är hemskt," säger mamma allvarligt. "Det var likadant med pappa och hans alzheimer. Att stå bredvid när någon sakta--"
Jag vänder mig om och häller ut kaffet i gräset som jag egentligen vill dricka upp. Sedan ställer jag mig tvärt upp och går därifrån. Går med bestämda steg och sammanbitna läppar bort mot en sten att sitta på.
Mamma och hennes pojkvän börjar hastigt packa ihop och rör sig mot mig. Jag trillar omkull på stenen jag precis ilsket satt mig på, och halvligger där i vårsolen.
"Vad gör du?" frågar mamma och ler.
"Jag vill inte prata om det. Jag vill inte prata om morfar."
"Nej."
"Jag ramlade omkull."

Sedan sätter vi oss i bilen och fortsätter åka mot Trosa.

Vardagstankar som rusar genom huvudet.


"Stop fucking staring at me."

"Mina läppar är små när jag inte ler. Som en stor köttklump-cirkel."

"Jag har för mycket kläder på mig. Det luktar sommar."

"Hur fan kan man tröttna på en asbra skiva under loppet av tre dagar?"

"Varför valde Röyksopp att samarbeta med Robyn, när de skulle kunna valt Karin Dreijer eller Susanne Borgfor eller vad fan hon nu heter. Hennes röst är irriterande. Och jag hatar eran jävla 'Thank you for the music'-låt och 'The inevitable end'-namn på skivan. Way to rub it in att ni inte ska göra någon mer musik."

"Den här nivån på pusselspelet är skitsvår. Är det bara jag som är dum i huvudet? Det är nog jag som är dum i huvudet."

etc.

Retorik.

Är för övrigt, tydligen, oförmögen till att titta på svenska serier och filmer utan undertext. Vilket känns knäppt eftersom jag tittar på engelsk produktion utan undertext, och det är inget problem. Samt att svenska skådespelare Pratar. Väldigt. Tydligt. så att man verkligen ska förstå vad de säger. Blir litet irriterad över deras ansträngda läppar som stramas åt.
Krimpolisen är en skön karaktär. Och eftersom jag är en tönt, så kan jag inga av namnen på någon av de kända skådespelarna. Hatar när korsord handlar om kända svenska personer. Jag kan ingenting.