måndag 16 november 2009

Stupid on the streets of London, James Dean in the rain

Är det inte mysigt hur man kan komma ihåg hur det kommer sig att man började lyssna på ett band eller en artist för första gången?

När Pim var och hälsade på mig i Japan i en vecka, så hade hon med sig en finurlig grej som gjorde att man kunde lyssna på en mp3-spelare med separata hörlurar. Det var himlarns mysigt när vi satt där på tåget in till Shinjuku och turades om att välja favoritlåtar att spela. En gång satte hon på en låt som hette
On Top. Jag tyckte den var väldans bra.

På perrongen i Kyodo med Pim.

Något år senare så förstod jag att det var The Killers som jag hade lyssnat på. Och nu sitter jag här och lyssnar på Hot Fuss och Sam's Town om och om och om igen. Bandet som Johan och Gabriel dedikerat många timmar åt att bästförklara. Bandet som nuförtiden är såpass mainstream att de körs på radion och går att spela till på Guitar Hero. Bandet som sjunger Girls Just Wanna Have Fun på sina konserter, och som Gabriel satt och pep som en tonårsflicka över när de spelade en konsert i The OC ("Det där är The Killers, Emelina, DET DÄR ÄR THE KILLERS"). Det är också det bandet som jag äntligen skriver upp som ett av mina favoritband på listor. Det är ett långt steg från en vårdag 2007 till en grå höstdag 2009.

Inga kommentarer: