måndag 23 november 2009

Fjantrock?

Jag sitter här och försöker definiera saker, som vanligt. Jag tänker att Gackts musik egentligen är som lättrock. Ungefär när amerikanska band kallar sin musik för rock, fast det är lika lättlyssnat som pop. Sådant där som jag egentligen rynkar på näsan över. Men eftersom jag fortfarande tycker om Gackts musik, fjantrock eller inte, så borde det betyda att jag tycker om hans musik bara för att det:
a) är japanskt
b) det är Gackt

Jag vet att jag har använt den där b-ursäkten (no pun intended) i hela mina övre tonår, men... Det är ju litet så. Gackt är Gackt. Det är ju därför man kan fortsätta att tycka om honom, trots hans självgoda tendenser. Kan man ursäkta en man som glider igenom klichéerna som om det vore smält smör, så kanske man kan ursäkta vissa element i musiken också. Om jag börjar prata om faktumet att det är hans röst som jag vill ha massa bebisar med, så kommer jag aldrig att kunna reda ut det här svamlet. Så jag slutar nu. GACKT IS GACKT IS GACKT IS GACKT. Okej?


Gackt är Gackt är Gackt


Inga kommentarer: