a) är japanskt
b) det är Gackt
Jag vet att jag har använt den där b-ursäkten (no pun intended) i hela mina övre tonår, men... Det är ju litet så. Gackt är Gackt. Det är ju därför man kan fortsätta att tycka om honom, trots hans självgoda tendenser. Kan man ursäkta en man som glider igenom klichéerna som om det vore smält smör, så kanske man kan ursäkta vissa element i musiken också. Om jag börjar prata om faktumet att det är hans röst som jag vill ha massa bebisar med, så kommer jag aldrig att kunna reda ut det här svamlet. Så jag slutar nu. GACKT IS GACKT IS GACKT IS GACKT. Okej?
Gackt är Gackt är Gackt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar