En dålig idé

Nej. Nej. Nej!
När du är inloggad på Facebook och tänker "Hm, jag ska nog titta litet på Michaels bilder", medan du i samma veva tänker "Det är nog en rätt dålig idé"-- då vet du att det är en dålig idé. När du trots detta går in på Profilbilder och börjar klicka igenom bilderna, och tänker "Åh, vad fin han är"-- då är det fortfarande en dålig idé, även fast du inte fattar det ännu. När oviljan i mitten av bröstkorgen börjar röra på sig, men du fortsätter titta på alla fina bilder-- tja, då borde du definitivt förstå att det här inte kommer att leda till något bra. När du tänker "Åh gud, vad jag saknar honom. Hur klarar jag ens en dag i vetskapen om att jag aldrig mer kommer att få träffa honom?"-- då är du ute på hal is, och de röda paniksignalerna försöker signalera att du BORDE SLUTA, för det är en OTROLIGT DÅLIG IDÉ. När sedan de där fällande fotona dyker upp, de där när han är rufsig i håret och ser trött ut för att klockan var fyra på natten när det togs. Eller den där enda bilden av så många uppstylltade då han försöker gömma sitt genuina leende i armvecket... Tja, då är det redan försent, och du får faktiskt skylla dig själv.

Slutsats:
En dålig idé är oftast fortfarande en dålig idé, och du bör inte vara dum nog att testa om teorin håller.

En dum idé.