Howl

raggragg

Igår var det Nehas födelsedag. Smått hedrad och en aning förvirrad kände jag mig när hon sa att hon ville spendera dagen med mig. Vi gick till Notting Hill och pratade mest. Det var trevligt.
Det var en ypperligt stilig man som kom fram till mig och började prata. Han ville träffa mig igen. Som vanligt så blir jag sådär förtjust när ypperligt stiliga män tycker om mig. Min ytliga sida av mig själv purrar förnöjt. Hans nummer ligger säkert i min avstängda mobil. Inte för att jag kommer ringa, men ändå.