Idag har varit en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt,väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, VÄLDIGT jobbig dag angående saknad av Michael. Jag ville bara lägga mig ned och gråta ungefär varenda sekund av hela dagen. Mina impulser börjar bli svårare att kontrollera-- jag vill bara slänga mig på närmaste kommunikationsapparat och skriva allt från "Åh gud jag saknar dig så mycket att jag går sönder" till "Hur mår du?", eller "Har du andats färdigt nu?". Men nej. Schack ska känslor hållas i, och det är det mantrat som jag klänger mig fast vid.
Håll dig i schack, Emelina, håll i dig för tusan, håll dig i schack, vänta litet till, gör inget, var där du är, schack schack schack...
Men jag villlll inteeeeee för jag viilllllllllll........ åh snyft och pust. *uppgiven suck*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar