Nej, nu vill jag bli glamorös och fin. Jag är stensäker på att detta inträffar så fort frisören klipper till med saxen och separerar mitt äckliga friss från mig. Så fort färgen sköljer över de friska hårtopparna, så kommer jag bli jättefin. Sådär magiskt smal också, kommer jag bli. Alla mina påplockade kilon här i Londonlandet bara magiskt försvinner! Halleluja! Sedan kommer jag över Michael också, för mitt hår är ju så fint, och alla vet ju att man ska freak-förnya sitt hår när man är hjärtekrossad. Det kommer bara försvinna, allt det där onda, poff! och sedan blir jag vis och väljer en bra man nästa gång. Hohoho, när vi ändå är igång kan vi ta några korn med total lycka och visdom om vad jag ska göra med mitt liv.
Det här kommer bli jättebra. Klippningar, alltså. Värsta miraklet, är vad de är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar