Idag tog tålamodet slut på jobbet gällande Dwight (min supervisor/managerliknande sak). I tyst ilska stampade jag mig genom den sista timmen och fräste Nej när han frågade om han fick låna min penna. Sedan tog han upp det på mötet, såklart. Typiskt.
"Jag tror att det är någon som vill säga något-- Emelina?"
Det blev en del fuck inslängda från min sida. Adrenalinpump, ni vet. Jag snubblade över orden när jag spydde ur mig att han får ta och, qoute: "Skärpa sig för att jag är jävligt trött på hans jävla moodswings".
Några upprörda röster senare så var vi vänner igen. Skönt.
Sedan vandrade jag ned längs Oxford Street med Neha och Luba. Att ha vänner är väldigt trevligt. Man blir mindre ensam då, har jag hört.
När jag kom hem så satt Peter där i soffan och gjorde något nyttigt. Peter gör alltid nyttiga saker. Han äter nyttigt, sportar nyttigt, läser nyttigt, lär sig nyttigt. Denna nyttiga person har varit väldigt chatty den senaste tiden, och jag har väl blivit hans target eller vad man nu ska kalla det. Han vill gärna sitta och prata i en halvtimme. Osociala Emelina blir glad att han verkar tycka om mig, men det finns bara så mycket man kan säga om ekonomi, kaffe och språk.
Ps. Jag tror jag fick ur mig sourpuss också, men jag tror inte Dwight hörde det, puh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar