Fjärilar i mitt hår

Så, den inväntade hårklippningen och färgningen blev äntligen av. Mitt hår är det kortaste jag någonsin haft det, och färgen är en annorlunda blandning av blond/grå/brun. Jag hade ju hoppats på att en sten skulle lyftas från mina axlar så fort håret åkte av. Att den där förändringen som jag väntat på skulle inträffa, emotionellt. Men stenen på axlarna blev tyngre. Den delen av mitt hjärta som fortfarande är dedikerad till Michael blöder extra mycket idag. Jag vill bara krypa in i ett hörn och gråta ut all smärta som förhindrar mina luftgångar.
Men det känns väl bättre imorgon när jag inte är en zombie som lev förgjord av förlorad sömn.


För er som orkar läsa samt tycka synd om mig:
Gå upp klockan fem. (bakfull)
Jobba.
Gå hem och sova i en halvtimme.
Skola.
Åka runt i London från öst, till söder, till väst för att köpa biljett och presenter.
Hem och packa.
Sova i två timmar.
Åka buss till bussen.
Sova i en timme på bussen.
Flyga hem.
Däcka klockan elva på morgonen och sova i tre timmar.
Death by lack of sleep.

Slutsats:
Att sprida ut några timmars sömn under loppet av trettio timmar är inte att rekommendera. Gör det inte.