söndag 4 oktober 2009

Vintage Stories

Såhär kan jag tänka mig att se ut jämt, typ.

Min ömma moder har sedan jag återvände till det Svenska Riket pratat konstant om Kappahls nya Vintage Stories kollektion. Hon är mäkta stolt över sin blommiga kjol från den förra kollektionen, och jag måste väl erkänna nu att det är rätt fina saker de lyckats skapa. Problemet jag har med Kappahl, är deras hutlösa priser. Jag tycker oftast att de har tråkiga designer som inte heller är skurna för mig, en så kallad ung vuxen kvinna. Det mesta sitter löst, och de är väldigt blygsamma med sina åtsmitande kläder. Så allt detta, plus att jag tycker att de tar överpriser för enkla kläder (vilket iofs gäller för nästan alla klädesbutiker i Sverige, exkluderat H&M, Gina Tricot & Monki. Knäppt hur det går när de billigaste klädesbutikerna också har de finaste/roligaste/originellaste designerna).

MEN. Så lanseras nu Vintage Stories. Och jag måste erkänna att jag tycker om det. Hur kan man inte älska kläder som är bombarderade av spets, sidenband och fina pärlor? Jag smälter.
Här är mina favoriter (som antagligen inte kommer inhandlas iaf, för att, som sagt, Kappahls priser är för höga. Men man kan ju drömma):


Jag hoppas den här hör till vuxenkollektionen.
Om bandet med rosetten slutar precis under rumpan, så måste jag ha den.

Det här är mest en "Tänk när jag är vuxen och är jätteallmänbildad och sitter och läser tjocka böcker om hösten med tusen ljus omkring mig i mitt bibliotek med djupröda fåtöljer och jag är rik och har råd med sådana här onödiga saker som en sidenmorgonrock"-grej.

Jag tänker mig den ditsatt så att fjädrarna pekar bakåt. Tänk vad fint!

Kan det vara sant? Är detta det första armband (förutom Vivienne Westwood, såklart) som jag tycker om?

Denna ska jag nog köpa, faktiskt. Jag tänker mig fina hjältinnor i filmer från 80-talet när jag ser den här. Det vill ju jag med vara.

Rosett.

Den här såg jättetråkig ut, innan jag såg hur den såg ut på. Finfin, och jag älskar brodyr.

Jag är väldigt svag för tröjor som har mycket knappar längs underarmen. Att den är gammelrosa och har sidenband gör den ju bara finare.

Den här versionen kanske är för barn?

Åh. Det är även här sällan som jag faller för broscher (förutom Vivienne Westwood, såklart), men den här är ju ypperligt fin.

Den här är också med på "måste ha"-listan. Brodyr. Aaghaghagag...

Och den här kan jag inte köpa, för den är till barnkollektionen, snyft.


1 kommentar:

moe sa...

Ojojoj... vad jag vill ha den första klänniingen! :O