Oktober tar aldrig slut. Det känns som om oktober har hållit på i flera år nu. Går tiden verkligen så sakta bara för att man saknar ett socialt liv? Tänk, jag kommer ju leva i tusentals år om jag fortsätter såhär. Jag kommer nog hinna tröttna på mig själv under loppet av tusentals år, dock.
Ikväll sitter jag med tända ljus, nybryggt kaffe och Bat For Lashes i högtalarna. Petro ringde mig för en stund sedan och sa "Jag är här nu!". Åh, finaste Petronella är i Nyköping. Åh, vad bra.
Mitt senaste upptäckta band, Bat For Lashes (som jag lyssnat litet smått på sedan, öh... ett år sedan, men inte "på riktigt"), gör att jag får ännu en tillökning i min "Lugn musik"-hög som bara blir större och större. Det är så trist, kan jag tycka ibland. För när jag vill bli pepp, så går det inte riktigt. För nästan allt jag lyssnar på är lågt, tungt, melankoliskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar