Jag märker att inläggen börjar bli en enda stor klump av Gackt, igen. Det är verkligen inte med flit. Jag är inte ens inne i en Gackt-period för tillfället, det bara blir så. När ekonomin raserar, det glada humöret släcks och illamåendet får mig att gråta så vill man bara försöka glömma bort det en stund. För man tänker på det jämtjämt ändå. Och då kan ett fint anlete lysa upp vardagen, även om det bara varar en minut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar