Aber jetzt bin ich tot

Kvällens plan: Gå och ta ett glas vin
Kvällens egentliga skeende: Så mycket mer
Kvällens skador: Friktionsskador på fingret, svanskota skadad, köld

Med två dagar fyllda av alkohol i bagaget beger jag mig till In Contro för att möta upp Elisabeth med sällskap. Jag tänker mig ett glas vin och sedan hemgång. Ett glas blir till fler, och jag finner en jämlike som ger mig perspektiv. Sedan ger någon mig en shot, och jag kan inte längre återvända. Vi snubblar ut genom bakvägen pga stalkers, och för våran väg mot ”Näckrosdammen”, som får mig att tänka på efterfesthäng med Stolen tillsammans med Linda och alla de andra gamla svunna nätter vi spenderat med att passera dammen vid Humanisten. Till min förvåning så är det just hit mina 30+ vänner tar mig. Jag står där med öppen mun och tjuter av glädje över faktumet att min tro på mänskligheten, dess ålder och tendens till spontana saker ännu inte dött. I bakgrunden mixar någon låtar som basuneras ut, och jag ställer mig framför en okänd människa och säger ”Du glittrar!”.
Resten är lekparkshäng då jag skadar mig något fatalt, dans i lera och snack om IAMX med allmänt värda personer.
Sedan går jag hand i hand med någon längs Avenyn och pratar om olyckor. Eftersom klockan är alldeles för sent så vandrar vi hemåt genom kyrkogårdar och kalla gator. Vi kysser varandra vid hållplatsen och på spårvagnen och när jag kommer hem och ser mig i spegeln så är det fortfarande glitter kvar på min kind.