Fabrikerat

Lauran håller för tillfället på med att skriva ned hur hennes år i Japan såg ut. Hon är inne på dag tre/fyra nu. Jag tycker det är alldeles knäpptokigt att hon träffade oss under hennes allra första dag i Tokyo. Det känns också fortfarande konstigt när hon skriver om mig. Det blir som något sorts bevis på att det faktiskt har hänt.
Jag har gått igenom mina minnen ifrån Japan minst hundraelva gånger. Ibland känns det som om det inte ens har hänt. Det känns som ett fabrikerat minne som någon annan har upplevt. Som någon sorts ettårsfilm som något spelat in och sedan visat mig.

"Sometime after Emelina came and the party commenced!! Hayato, Emelina, and I got a bit silly, and took a bunch of pictures and videos. I have so many good memories of that day. It was better than I could have dreamed of. Much MUCH better, and this time, there were new friends. I went home drunk on happy that night. I wished every day could be Harajuku Sunday."