Annars åker ut på mina inlines och spräcker mina öron med för hög volym på iPoden. Det var riktigt kämpigt igår. Jag trodde nästan att jag höll på att få en hjärtattack eller något, för det började värka i min vänstra axel. Det känns ju inte direkt bättre när jag för bara några veckor sedan fick en miniexplosion av smärta i min vänstra arm för att mitt hjärta slutade slå i några sekunder. Det är knäppt när lungorna bara ger upp också, och så sitter man där och tänker i panikblandad ångest: "Kom igen, andas, andas, andas!"
Nej, kroppen är skruttig, som gamla människor i min släkt brukar säga. Fast jag har ju alltid kallats "Skrutt" av pappa sedan jag var liten, så det kanske är mitt öde att för alltid vara ett skrutt. "Pappas lilla skrutt", liksom.
Min riktiga hårfärg, som ingen av mina nuvarande vänner har sett, förutom Petro.En lycklig födelsedag för många år sedan nu.
2 kommentarer:
Sitter det ett lakan på väggen bakom dig eller är det bara som det ser ut? Ps, jag tror att jag hade en liknande hårfärg när jag var liten. Fast lite råttigare. Tur att det finns kemikalier. :D
Jag hade vit/rosa randiga tapeter och himmelsäng, så det kanske är den du ser?
Tja... Jag vet inte, mitt hår har typ sett risigt ut 24/7 sedan jag började färga det som 14-åring. Den där jäkla utväxten, alltså...
Skicka en kommentar