söndag 20 september 2009

they put my body through a scan (and what they saw impressed them all) for inside me grows a man

Egentligen är jag inte så arg, jag blir mest bara smått irriterad. När jag berättar för honom att jag helst av allt skulle vilja att vi åtminstone är vänner, då säger han "Okay then" och sedan "This sounds a bit too emotional", och sedan loggar han av utan ett ord.
En del av mig vill skrika "MEN FÖR I HELVETE", medan den andra rycker på axlarna och säger "Han kanske blev urloggad, det var säkert inte med flit" (försvarsmekanism).
Men nä. Jag orkar nog inte så länge till. Jag försöker, och försöker, och försöker, men jag springer bara ständigt in i en stenvägg. Och det börjar göra ont i huvudet nu. Men jag vill ju inte förlora honom, dels som den som jag faktiskt fortfarande har känslor för, och dels för att han har varit en av mina bästa vänner i tre års tid-- så då får man väl leva med litet skallfrakturer, då.

Inga kommentarer: