onsdag 23 september 2009

Otillräckligt fullkomlig

Människan är omöjligt komplex och fånigt förutsägbar. Jag blir trött och hänförd på samma gång. Fast helst vill jag springa ut i den kalla småstadsnatten och få utlopp för allt som mina okapabla fingrar inte kan åstadkomma.


[edit]
Ikväll känns det som om hela min själ vibrerar och suddar ut de kanter som håller den intakt.

Inga kommentarer: