Jag finner mig själv väldigt ofta betrakta personen som jag tycker om för tillfället, när vi går nedför en tom gata, sida vid sida. Inte på ett vanligt sätt, utan på det där sökande sättet. En tankegång som går i banor som "Tänk om jag skulle ha vetat om att jag skulle bli så kär i den här personen första gången jag träffade honom", eller "Den här mannen än min; det är honom jag tycker om". Och när han för ett ögonblick tittar tillbaka på en och frågar "Vad är det? Varför tittar du sådär konstigt på mig för?", så vet jag inte vad jag ska svara.
Ska jag svara: "Jag tittar på dig sådär konstigt för att jag försöker inse hur mycket jag tycker om dig, att det är dig jag har valt att vara med, att tycka om; och att jag aldrig i mina vildaste drömmar kunde greppa att du skulle betyda så mycket för mig första gången då jag träffade dig".
Men så kan man ju inte svara. Så hittills har jag bara skakat på huvudet och sagt "Nej, ingenting", medan jag ler litet hemlighetsfullt för mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar