Stolthet

Våran landlord kom precis förbi och hämtade litet pengar. Sedan dumpade han en 70cl flaska med rom i våra händer. För sådant gör våran landlord. Han ger oss alkohol. Hur bäst är inte det på en skala?

In other news så har jag suttit och angstat i 1o timmar och diskuterat med mig själv hur jag ska bete mig. Mest har jag bara varit arg och stolt. Han skickade precis ett sms där det stod "jag somnade och vaknade inte förrän nu, är det för sent för dig att komma hit?".

Ja, din jävla idiot. Medan du har sussat så gott så har jag slitit upp mina känslor med sylvassa osäkra klor och försökt lägga på ved på elden som gör att min stolthet håller mig ifrån att kontakta dig.

Men jag blir ju ledsen ändå, för jag vill ju verkligen träffa honom. För stolt för att höra av sig och berätta som det är och göra slut på mitt eget lidande (som han är helt omedveten om), men ändå säger impulserna åt mig att skramla ihop mina sovsaker och sätta mig på nästa tåg till hans äckliga lilla stad.

Varför har man bara självdisciplin när man egentligen inte behöver det?