Att begära

Nej, nu är jag arg igen. Jag känner för att skriva något som dryper av gift. "Jag hoppas du hade otroligt trevligt under dina två dagars ledighet medan jag låg och stirrade på ditt namn på Facebook i två dagar", typ.



Eller "Du är en apa och jag hatar dig".



En diskussion som (jag känner) inte kom fram till något. Han känner att han har "vunnit" igen, och jag känner mig stympad på känslor som jag (som vanligt) inte får känna.


Men så skär bort ännu litet fiskskinn från dig själv, Emelina. Då kanske du fungerar som andra folk vill att du ska fungera. För de förstår ju verkligen inte vad mitt problem är. De vet inte vad de ska säga. De bara rycker på axlarna och säger med tysta gester som skriker "Hur orkar du hålla på såhär hela tiden?".
Och det enda jag egentligen behöver är förståelse. Men det är för mycket att begära.