Because I can thrill you more than any ghost would dare to try

London sörjer fortfarande Jackson här i London. Michael-nyheter pryder fortfarande rubrikerna, och ibland utbrister någon på jobbet att de är litet ledsna, sådär. För Michael är ju död.
Jag tyckte att det hela kändes litet surrealistiskt i början, så därför är jag en vecka sen med ett blogginlägg.
Vi har haft en likvaka här i Swanscombe House flatshare. Så fort man gick ner i det allmänna köket så var MTV på, och det enda som spelades var Michael Jackson musikvideor. Jag satt där med ett litet leende på läpparna och tänkte "Vilken knäppis han var, den där Jackson". Men han var ju bra. Och en legend, det har han ju blivit. Jag har aldrig varit ett die-hard fan men man har ju sina barndomsminnen. För mig är nog Thriller-dansen det jag tyckt bäst om. Hey, don't blame me for liking the classic stuff! Annars ser jag en liten Anna Fernlund stå i sitt vardagsrum och dansa Michael-moves i takt till högtalarnas okapacitet. Sedan säger hon med rosiga kinder att "Michael Jackson är min favoritartist! Ingen kan sjunga och dansa som honom!". Och det är väl sant. Originell är han, ju.



Jag älskar när han låtsas-zombie:sar sig och skuttar runt med sin flicka. Plus, en Vincent Price som narrator får ju 10 guldstjärnor i vilket sammanhang det än är.

And grizzly ghouls from every tomb
Are closing in to seal your doom
And though you fight to stay alive
Your body starts to shiver
For no mere mortal can resist
The evil of the thriller
Hahahahahahahaha

Någon gång ska jag ta mig tusan lära mig den där dansen.