Fnitterattack på vägen till stationen. Jag har suttit och spelat WoW två dagar i rad med knappa raster. Mitt inre skriker efter socialt umgänge, och jag exploderar i ett virrvarr av fnitter och fantasier om att jag är en ninja. Ja, ungefär den nivån. En klisterlapp som kommer hamna på någon av oss, om vi inte håller koll och slår bort händer. Jag kallar honom vid hans mellannamn, och han vid mitt. Jag känner mig som en 15-åring som är kär för första gången. Jag tar hans hand, kysser honom i nacken vid hårfästet och säger "Jag hinner visst med tåget". Sedan sprang jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar