Konstiga metaforer

Jag känner mig litet som en stekt fiskbit som fortfarande har skinn kvar på ena sidan av köttet. I mitt huvud så skär jag bort skinnet från fiskbiten. Om och om igen. Försvarsmekanismer har börjat snurra och det är det mentala bild-mantra som tydligen ska få mig att bli litet gladare. Och för att bli gladare måste man tänka sig att man tar bort sådant som man inte vill ha. Så skinnet får åka i soppåsen.