söndag 15 mars 2009

Söndagar

Idag stapplade jag trött igenom Hollad Park tube iklädd Den Röda Vårjackan-- för idag var det vår! Solen sken och Londonlands gator fylldes med barnvagnar och par som såg nykära ut. Själv fick jag uppleva en man som kom släntrandes mot mig. Han höll demonstrativt upp plastpåsen med frukt och choklad och påpekade att han kom förberedd i Kampen Mot Det Låga Blodtrycket. Ja, mitt alltså.

En liten konstgjord park blev vårat tillhåll; en liten bänk i mitten av alla de andra som gick och satt och satt och gick. Var kommer alla dessa ord ifrån? En hemmagjord skiva gled in i min hand. Ett litet papper som jag inte hann läsa. Diskussioner återigen-- ja, när tar de slut egentligen?
Frukt som matas av någon annan än du själv. Två fingrar på min axel. Hans värme som jag nästan kan ta på.

Vilda förklaringar och analyser av den där drogen som måste tas varje dag-- kaffe, åh, nicholas, jag ska fördärva dig. Kom till andra sidan. Vi som dricker kaffe röker också, vet du...
Dikter om kyssar som är gjorda av sten-- varför känns det igen, och varför tänker jag på den där mannen i Tokyo? Jag slår vad om att hans kyssar skulle smaka lätt av grus.

Nej du, kära vän, nu måste du gå, och jag med. Ölen har gjort mig sluddrig, och du är bara fin och väntar tills mitt tåg kommer. Trots att det är du som är försenad, och inte jag.



Lojt glider skivan och lappen ur fickan, som plötsligt gör sig påmind. Där står något, ensamt, en bit bort från rekommendationerna.

each minute an hour
each day a week
without you.

1 kommentar:

Jenka sa...

Det här är så spännande!
Jag dör lite!
Eller blir åtminstone väldigt uppspelt!