"In how many varied embraces, our changing arms,
Her kisses, how many, lingering on my lips.
i was thinking about a photographic project, then just realised, YOU are my inspiration! That's it!"
Mm... män som ringer en när de ligger på ett lövtäcke och pratar om saknad och kattbefläckade pyjamastyg... det får mig att längta efter ännu en fikapaus tillsammans någonstans i London.
Hur kommer det sig att man råkar springa på två människor under en och samma kväll, på ett och samma ställe? Knäppt. Och hur fungerar ödet när Lindas mobil blir stulen... i Camden, såklart. Jag förstår inte riktigt.
Supernatural får mig att gråta tunga tårar. De senaste episoderna har verkligen varit väldigt intensiva och otroligt vackert filmade.
Jag känner verkligen med Dean. Stackars man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar