Vi skulle svara på en fråga i skolan. "Vilket album skulle du ta med dig till en öde ö?"
Andrew Bird, var mitt blixtsnabba svar. En skiva med Andrew Bird!
"He's playing next week, you know", säger Läraren med stort L.
"Wait, what? No, he doesn't?", svarar jag. Det här vet ju jag!
"Oh no, not next week, in May! Sorry", säger han.
Efter lektionen var jag bara tvungen att fråga. Tycker du också om Andrew Bird, Läraren med stort L? sa jag. Han sa att det gjorde han minsann. Han ägde väldigt många skivor med honom, faktiskt. När han var med och producerade en tidning så stötte han på detta geni till musikskapare. Jag vet redan att du producerat en tidning, tänker jag tyst för mig själv.
Efter detta följer ett 10 minuter långt samtal om Andrew Birds verk.
Jag svävade som på små moln ut ur skolan. Mannen jag dedikerat mitt hjärta till tycker om Andrew Bird! ANDREW BIRD! Om jag trodde på det, så skulle jag säga att det var ödet. Att hitta en person av alla miljoner i London, som tycker om Andrew Bird och annan allmänt bra:ig musiksmak, är fotograf, tycker om konst, skriver och läser dikter......... och-har-världens-finaste-röst! Det är... för bra för att bara vara en slump.
Annat som händer när jag inte babblar om män:
Idag var jag också Linda på Deutsche Börse Photography Prize exhibition i Soho. Nick har spammat våra stackars små öron med den utställningen i två veckor nu, så jag drog med Linda dit. Det var väldigt givande. Det är så hemskt sällan som jag tar mig tiden att gå på sådana saker, så det var väldigt trevligt med en frisk fläkt i vardagen. Min favorit var nog Tod Papageorge (se nedan).
För mer information: www.photonet.org.uk
Jag rekommenderar denna utställning starkt.
klicka för större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar