Ka-ka-ka-kaffe

Jag känner rent spontant såhär på morgonkvisten (15:00) att jag har väldigt bra vänner. The Quizmaster kommenterade nämligen igår om att någon i församlingen var en gammal vän till honom-- hela SEX ÅR hade de varit vänner.
Min första reaktion var att tänka "Det är väl inte så länge", men sedan kom jag på andra tankar när jag prövade exemplet på mig själv. Sex år är en lång tid, speciellt om man tar hänsyn till att vi var mitt i tonåren när jag till exempel träffade Danielen eller Petron. Men vänskapen finns kvar.
Jag känner rent spontant att de vänner som man kommer träffa i vuxen ålder, inte riktigt kommer bli samma sak. Det är något speciellt när ens uppväxttid präglar vänskaper som fortfarande håller i sig.
Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här. Jag är tacksam, helt enkelt.

Knäppt också hur det där med mat fungerar. Min aptit är mer eller mindre tillbaka sedan jag började gå ut och gå varje dag. Jag älskar frukost. Så jag satte mig i morse med knäckemackor och kaffe i beredskap och en mage som kurrade. Jag hann ta två tuggor av mackan, sedan tog det stopp.
Magen sa "Nej, nej, nej! Inte mer, för guds skull, skona mig!"
Varpå jag ryckte på axlarna och hällde i mig kaffe istället. Om det finns något som jag älskar mer än frukost, så är det kaffe. Någon storslagen dag ska jag skriva en kärleksförklaring till kaffe. Men inte just nu. För nu ska jag ta mitt pick och pack och besöka hemtrakterna. Så vi syns väl efter helgen!