Jag slänger in spårvagnskortet i Björnens rum, och han frågar förvånat om jag är på dåligt humör. Jag förklarar förvirrat att jag bara är litet inne i mig själv just nu. Det är ovanligt att jag handskas med människor som inte känner till den här delen om mig. Den där biten som fantiserar och drömmer sig bort någonstans långt inombords. Det är svårt att ta sig ut tillbaka till verkligheten och människor efter det.
"Har Gackt gjort något nytt?" frågar Björnen.
Jag småler och tänker att han börjar lära känna mig litet i alla fall.
"Nej, inte nytt... Han gör bara det vanliga. Det är väl det som är problemet."
Sedan går jag ut och röker långsamt medan Emu ~for my dear~ slår sin basslinga. Jag sitter blixtstilla och det känns som om mitt medvetande lämnar kroppen. Vinden blåser genom mitt hår och jag tittar upp mot himmelen. Jag tar till det enklaste knepet och tänker "Vi är ju i alla fall under samma himmel".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar