tisdag 4 maj 2010

12 timmar är ingen garanti för bra drömmar

Vad är det här för skit? Jag spenderade 12 timmar igår med att pumpa min hjärna full med Gackt. Jag hade förväntat mig åtminstone litet kärleksdravel från hans sida. Istället så fixar han iordning sina konserter och slavarbetar mig. Jag vill ha kärleksdrömmar, inte jobbdrömmar!

När jag väl beger mig därifrån, så drömmer jag istället om döda föräldrar och misskötning av djur. Jag gråter när jag lutar mot Johannas famn och säger "Vad bryr väl jag mig om allting jag fått ärva av dem? Jag skulle slänga allt jag ägde om det betydde att jag fick träffa dem igen, om än bara för några minuter".
Sedan hittar jag min gamla katt som jag tror heter Nico, men som jag sedan kommer på egentligen heter Kafka. Men Kafka har redan hört mitt felaktiga svar, och med någon slags överkattslig förmånga ristar hon in djurplågare på mitt bröst med sina vassa små klor.
Så jag börjar gråta igen. Gråta för föräldrar som inte finns mer och för den djurplågare jag uppenbarligen är. Jag älskar ju Kafka, så jag kan inte förstå varför jag lämnade henne åt sitt öde. Till sist vaknar jag upp med ett bröst som bränner och tårfyllda ögon.


Kafka?

Inga kommentarer: