Som vanligt är Niffenegger suberb på att referera till saker hon uppenbarligen älskar, såsom punk, böcker och kaffe. Med andra ord återkommande teman som man känner igen från hennes tidigare böcker. Hon har ett språk som flyter på bra, samtidigt som det är vackert. Hon är också otroligt bra på att göra sina karaktärer mänskliga, i det avseendet att de varken är perfekta eller alldeles hemska.
Jag föll totalt på sidan 80:
”Julia resigned herself to taxis and public transportation. She watched a red double-decker bus swaying along beside them. Everyone inside looked tired and bored. How can you be bored? You live in London! You're breathing the same air as the Queen and Vivienne Westwood!”

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar