Ambivalent odisciplinerad junkie

Jag är så jäkla ambivalent. Det är ju inte så konstigt att jag inte vet vad jag håller på med stup i kvarten, såsom jag ändrar ståndpunkt hela tiden. I ena stunden ska jag bli stark och frisk som en oxe, i den andra vill jag knarka ihjäl mig själv i form av alla destruktiva, beroendeframkallande medel. I den tredje så lovar jag mig själv att aldrig någonsin igen höra av mig till mina närmaste vänner, och i den fjärde så tjuter jag avgrundsvrål för att de inte bor i samma stad som mig. I den femte ska jag bli så smal att jag knappt ens går att ta på, i den sjätte är jag väldigt nöjd med den mjuka kroppen jag har. I den sjunde är jag övertygad om att nya kläder är otroligt överskattat, och i den åttonde sitter jag och har ångest över att jag precis lagt ned flera tusen på märkessaker. I den nionde så skriker och klöser jag efter sex och vackra manskroppar, men i den tionde så äcklas jag av psyken och råa animalistiska behov. I ena sekunden hatar jag mig själv, i den andra lever jag i hybris.
Hur orkar ni andra med att leva ibland? Är ni mycket mer balanserade än vad jag är? Tror ni aldrig att ni kommer att bli galna, en gång i framtiden? Jag är övertygad om att jag kommer flippa ur en vacker dag.