En förenklad version av de inre begären

Det finns så många delar av mig själv som jag vill tillfredsställa på en gång. Har inte ni samma problem?

En del av mig säger till mig att det finns ingen gräns på alkoholintag, att dansen alltid ska fortsätta, och att bekvämligheter egentligen inte är nödvändigt.

En annan del säger att bekvämlighet och trygghet är just det som livet går ut på, i slutändan. Familj, stabil inkomst, bla bla.

En tredje del säger åt mig att följa materialismens väg. Man blir himlarns lycklig av att shoppa, och nog skulle jag kunna fylla mitt liv med lycka skapad av... saker. Kanske.

Den fjärde tycker om melodisk musik och vill att jag ska spendera resten av mitt liv med att läsa. Den här delen av mig älskar fortfarande Nicholas. Min lidande konstnär till lärare som fortfarande skickar dikter till mig. Den här delen av mig älskar det melankoliska i livet-- alla felsteg du tog, som nu i efterhand har något vackert i sig. Allt det bitterljuva är lycka, på ett sätt.

Den femte vill prestera och överbevisa mig själv och folk i min omgivning.


De här fem delarna sliter i mig jämt och ständigt, och det är också en av dem som till slut kommer att få bestämma min framtid åt mig. Jag har en litet allt-eller-inget attityd.
Förra veckan var jag helt inställd på nummer ett. Nu är jag på nummer fyra. För en månad sedan var jag på nummer fem. Jag hoppas att nummer fyra håller i sig länge, för det är nog den jag tycker bäst om. Kanske.