Nere vid grusplanen ser jag en katt gå omkring. Jag känner igen de orangea fläckarna långt där borta, och jag rusar mot katten och ropar "Sooool!". Efter mycket gos och kel, så inser jag att hon går konstigt.
"Men herregud, Linda, vad har hänt med hennes bakben? Det är borta!"
Linda står upp med händerna bakom ryggen. "Hon fick en infektion, så att vi var tvungna att ta bort hennes ben."
"Men herregud! Varför sa du inget till mig för?" tjuter jag medan paniken börjar välla upp inom mig.
Linda rycker bara på axlarna. "Det bara blev så, och det är ju inte som att det är din katt ändå."
Och sedan gråter och gråter jag medan jag klamrar mig fast vid en oförstående katt som inte ler sitt happy-cat-grin längre.
"Varför gråter du för?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar