Jag begrundar i några sekunder om jag verkligen känner något behov av att väga mig. Slår slutligen fast att, tja, det kan väl vara roligt. Jag förväntar mig att jag gått upp, eftersom jag börjat äta kolhydrater igen.
Till min förvåning så visar siffrorna något helt annat än jag trott. Om man "rundar nedåt", så att säga, så börjar jag bli rätt så normalviktig. Faktiskt såpass normalviktig att jag nu fallit tillbaka över mållinjen och klassas numera inom ramarna för min "idealvikt".
Det känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar