Du får inte säga så.

Vi sitter till bords på Texas Long Horns och äter middag. Jag tar över pappas majs. Och sedan hans köttbit.
"Vad är det som händer? Ska du aldrig sluta äta?" frågar pappa och skrattar.

Jag hajar till och stirrar på honom. Sammanträffandet att han säger det två dagar efter att jag skrivit ett inlägg om det är litet läskigt. Och jag tänker desperat att han inte får säga så. Inuti huvudet i mörkret står mitt andra jag och skriker. Du vet inte vad du har väckt till liv, pappa. I bakgrunden kryper monstret fram. Ler hånfullt och väser: "Du får inte äta."




---
Sedan var jag duktig och övervann det.