Jag slutar aldrig att förvånas över hur min kropp reagerar utan mat. Min nedsatta motorik gör att jag snubblar in i hyllor och fastnar i dörrhandtag. Jag måste skriva om saker om och om igen, för det är som att skriva när man är full. Sludder är en vanlig företeelse, det ingår liksom i hela "Det verkar som om jag är full, fast det är bara motoriken som inte riktigt vill samarbeta"-tinget. Händer som inte få något grepp, ben som är mjuka och trappor är något som jag är extra försiktig med.
Lägg sedan till tunnelseende och yrsel som gör att du måste treva längs väggarna ifall du skulle falla ihop.
Det är ungefär så en människa med lågt blodtryck fungerar. Doktorer säger att jag kommer leva längre på grund av det här, men jag vet ärligt talat inte om det är värt det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar