små, små termiter och en liten, liten kattunge

Det finns en bitterljuv känsla som uppstår när jag är hungrig. Förutom motoriken och svårigheten i att tänka, så finns det en bra sak. Ett pirr som söker sig ut längs armarna. Det känns som små, små termiter som är innanför huden och sakta förtär fettet och musklerna. Jag har alltid tyckt om den känslan.


Idag har jag diskuterat svarta spiraler med min ömma moder och gråtit litet. Jag har fått litet hintar gällande min bror som för tillfället har sagt upp kontakten med mig. Min allra värsta mardröm blev sann. Familjemedlemmar som inte orkar med mig längre. Jag känner mig mest tömd och litet, litet trasig. Jag behöver en liten, liten kattunge som kommer och slickar mina sår.
Jag sitter här och väntar apatiskt så länge.