food inc

Matångestmonstret mumlar lågt, och när du inte hör så skriker jag till. Sedan blir jag stum, men skriket fortsätter inuti. Runt, runt, runt i cirklar vandrar det, ner i en spiral som är svart med gråa kanter. Jag blir yr och kan inte längre avgöra vad det var som tog mig hit, maten i sig eller utvägen som maten ger mig. Så istället stirrar jag skamset ned i knät och känner mig dum. Jag vill gråta och klamra mig fast vid dig, men jag är lika oförmögen att göra det som att säga "Ja" när du frågar om jag vill smaka på källan som tog mig hit.