Hahaaaaa... Okej, för er som inte vet så lyssnade jag på Limp Bizkit när jag var yngre. Ungefär precis vid samma tid som jag satt med pannan lutad mot bussfönstret och tänkte att Linkin Parks Crawlin berättade precis vad jag kände.
Och det hela blir en skräckblandad förtjusning. Jag tycker fortfarande att Limp Bizkit är bra, men det går verkligen inte att lyssna på utan att LOL:a.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar