Skräp

Igår slogs jag av en plötslig attack i magen. Det hade inget med matsmältning att göra, och det gjorde bara så fruktansvärt ont att jag förtvivlat undrade om jag skulle behöva ta mig in till akuten. Att ligga ned resulterade i att det gjorde ungefär dubbelt så ont, så jag fick stå upp i en krokig krampställning i en halvtimme och bara vänta ut det.

Idag vandrade jag längs Avenyn på väg att låna en bok på biblioteket. Min motorik var ur funktion, litet sisådär som den alltid är, så jag tänkte inte så mycket på det. Sedan plötsligt känner jag hur all känsel lämnar min kropp och hur benen blir slappa. Jag faller ihop i en liten hög vid en vägkant och börjar gråta hysteriskt.

Jag fick gå ungefär lika snabbt som en gammal gubbe med rullator, men nu är jag äntligen hemma igen. Nog för att jag har en rätt skräpig kropp, men det här är ju löjligt. Vad är det för fel på mig egentligen?

Vad jag är byggd på.