Ger du upp nu?

När jag skulle följa Gabriel till stationen, så insåg vi att det spöregnade. Paraplyet fick följa med ut i det kraftiga regnet som skapade floder på gatan. Mina ballerinor blev genomblöta.

Men när jag vinkat hejdå och står där med mitt ljusblåa paraply, som mer än väl täcker min kropp, så känner jag hur regnet pockar på min uppmärksamhet. Det viskar till mig som det brukade när jag var barn. Jag låter paraplyet falla och stänger igen det. En man springer hukandes förbi (som om han kunde ducka för regnet) och säger "Are you giving up, love?". Jag småskrattar litet för mig själv och svarar "Yeah". Sedan går jag hem medan regnet öser ned och jag vadar genom regnsjöarna som skapats de senaste fem minutrarna. Jag tittar upp mot himlen och tänker "Det var länge sedan". Och när man kommer hem så frågar columbianen om jag glömde ta med mitt paraply. "Nej", svarar jag.