Idag strejkade Underground:en, vilket betydde att alla skulle ta sig till jobbet med buss. Londons folk blir alldeles förvirrade, gatorna blir fyllda av människor och det tog mig två timmar att ta mig hem. Denna resa brukar ta mig 15min, so go figure. Snälla, snälla människor som jobbar på Central Line, gör så att jag kan komma i tid till jobbet imorgon.
När jag berättade för mina närmaste jobbkamrater att jag nog inte kommer stanna så länge till, så tjöt de till och började hänga läpp.
"Då kanske jag också slutar ungefär då", säger Neha (som är en liten indisk kvinna som pratar så fort och med konstig dialekt att jag inte hör vad hon säger hälften av tiden).
"Seriously guys, don't leave me", svarar Luba (som är en tjeckisk-född-men-uppväxt-i-polen kvinna vars stora dröm är att bli sångerska och säger "seriously" i varenda mening).
Åh, mina små flickor. Ni är bra.
Den 21:a får jag, Gabriel och Neha förhoppningsvis ledigt från jobbet så vi kan fira Midsommar i Hyde Park. Jag undrar hur roligt Neha kommer få på en skala med ca 700 svenska personer* som tjattrar över en parköl eller två.
Och idag träffade jag en flicka som jag tror heter Laura som är det finaste, vackraste, charmigaste lilla energiknippe jag träffat på länge. När hon ler så smälter jag, och hennes ögon har en jättekonstig och alldeles underbar färg. Jag vill prata med henne hela tiden, men jag känner mig mest som en patetisk tonårspojke som går runt och luktar illa och har acne-problem. Varför skulle vackra Laura vilja prata med en sådan butter och trött människa som jag?
*Detta är information som Gabriel har delat med sig av. Jag vet inte om det är sant eller inte. Förra året var det tydligen ca 700 svenska människor i Hyde Park som firade Midsommar tillsammans. IZ CRAIZI, I KNOW.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar