Staden

Det är inget direkt okänt faktum att jag huserar i en speciell "stad" i mina drömmar. Natt efter natt återvänder jag till samma stad som är byggd på en bergsvägg. Längst upp på berget ligger en nöjespark med hiskeliga attraktioner som jag helst håller mig ifrån (trots att jag egentligen är en all-åkare). När folk kommer för att hälsa på mig, är det oftast dit jag brukar ta dem. När vi inte festar, förstås.

Min lägenhet är lokaliserad i mitten av staden, i samma byggnad där de flesta fester hålls. Ibland delar jag sagda lägenhet med min bror, ibland är den bara min. Min byggnad är gjord av stelnad lera. Staden är inte lik de flesta andra städer, det mesta är väldigt primitivt. De enda egentliga hus som finns i staden är de som är byggda längs bergsväggen. Men det är stadens "red light district", så jag försöker att hålla mig borta från den delen.

Sedan finns det ju hotellet, eller vad man nu ska kalla det, som ligger ca 20 minuter bort från Staden. Man kan åka buss dit, eller gå, vilket som. Mina släktingar har en förmåga att bo där, när jag väl tar mig ut dit för att göra något. Vid "hotellet" så ligger det en sjö. Jag brukar bada med folk där ibland. Hotellet har också jacuzzi och bastu, vilket jag ofta använder när jag känner mig trött. Ibland jobbar jag några få timmar där när jag känner att jag behöver pengar.

Något av det allra bästa med min Stad, är att den har en blixtsnabb förbindelse till Japan! Man går ner till tunnelbanan, och vips! inom ca 1-2 timmar är man där (beror på hur förbindelserna fungerar för dagen). Oftast leder dock detta till en väldigt ledsen Emelina. Hur många gånger jag än försöker, så fungerar inte riktigt japanskan för mig. Aldrig lyckas jag hitta någon lägenhet heller, så när dagen är slut, så måste jag åka hem till min Stad igen. Jag brukar oftast leka med Daniel från min gamla gymnasieklass där (som för övrigt i verkligheten faktiskt bor i Japan). Jag går runt och shoppar, äter japansk mat och bara älskar att vara tillbaka i mitt gamla "hem".

Något av det allra bästa med drömmar är att man som person är så "självklar". Man behöver inte oroa sig över för vad folk tror och tycker om en, man bara "är". Med andra ord har jag ett självförtroende som heter duga. Sedan så är det ju faktiskt min Stad, vilket alla i Staden i princip vet om. Allt går bara i allmänhet väldigt, väldigt bra för mig i Staden.

Den senaste veckan har varit väldigt fokuserad på pojkar, eller män som man kallar det nuförtiden. För några dagar sedan träffade jag Kyo, då han var och hade en gästspelning på en ny klubb som precis öppnat i min byggnad. Igår natt så var Johan och hälsade på mig, vilket var väldigt bitterljuvt. Sedan inatt vet jag inte riktigt vad som hände - män deluxe, eller något. I princip alla gamla klasskamrater jag haft genom min skolgång, som jag varit attraherad av, var på samma klubb. Jocke från högstadiet; Daniel (som nu bor i Tokyo), Jonas och Fickel från min gamla gymnasieklass; och sedan såklart Johan från min japanska klass i Tokyo. Det blev ett evinnerligt gående och byte mellan alla dessa, öh, män. Sedan så har jag aldrig haft förmågan att drömma sexdrömmar, så det var åtminstone anständigt, haha.

Och sedan vaknar jag upp med ett litet fånigt leende på läpparna, och rynkade, höjda ögonbryn över mig själv. Över faktumet att jag vistats i samma stad i över ett halvår nu, och att det verkar som om jag kommer att få stanna kvar där. Fast jag borde nog ge Staden ett namn. Problemet är att jag lovat mig själv att jag bara får döpa den i drömmen, när jag väl är där. Så tills vidare får den bara heta Staden.