Kort fattat -- jag har spenderat hela helgen på östkusten med släkten. Bott hos min morbror, som jag alltid tyckt om. Den personen som man impulsivt tycker bäst om i den sidan av släkten.
Men jag blir osäker, som alltid, och undrar om han tycker om mig också. Kanske har jag litet för extremt-ofta-använd ironisk humor, eller är jag otacksam eller konstig?
Men så får jag ett SMS, som om mamma inte propsat på att jag skulle sparat i min mobil inte hade haft, från honom. Han skriver "är du hemma?", "om du vill ha en fristad så har jag plats när du vill" och "kram morbror ts". Och jag känner en sådan enorm tacksamhet och kärlek.
Och nu kommer jag däcka i tre dagar, minst, för mitt psyke klarar inte av sådant här intensivt umgänge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar