"Vad gör du? Sätt på musiken". Han stirrar på mig. "Sätt. På. Musiken.". "Du kan sätta på den igen när jag åkt härifrån."

"Livet är värdelöst och det är sol ute, och jag är fortfarande inte glad", säger jag och ler genom tårarna.




("Jag kan inte vara i ditt sällskap just nu.")
Sedan sätter jag på musiken.