Majken är Lindas katt.

Från en kväll 2008 då jag och Linda suttit uppe hela natten och druckit vin och dagen grynade. Man hör på våra röster och hur vi pratar att vi är påverkade (pratar väldigt högt) och att vi bott tillsammans ett tag (Men du sa..!).

Och yay, ett Naruto-intro spelas i bakgrunden! Nerdz 4 life.

En bild från en väns födelsedag för ett tag sedan:

Och för övrigt skrev hon denna söta sak, och jag blir alldeles "Åh, hon tycker om mig!" och blir aslycklig: "Ibland är det bara Emelina som är bra i hela världen."

Juvenilt.

mjaumjau

2008.

Och här är en bild på mig när jag har en obscent kort kjol på mig och omöjligt långa ben.
Man ser Buffy- och Angel-DVD:erna i bokhyllan! Mys.

Kuken ska ha sitt.

Kommer inte ihåg om jag lagt upp denna bilden, men som sagt, jag måste rensa mitt skrivbord. Min "I will kill you and fuck the body"-bild måste få synas litet mer.
Den är iaf från ett quiztillfälle med min bror, då jag som vanligt skrev upp något kortfattat om varje fråga. Nummer åtta, liksom. KUKEN.

Börjar ledsamt men slutar i awesomeness.

Så jävla kul, har mått skitdåligt den senaste tiden. Mitt illamående är tillbaka igen, det som jag kämpade med dagligen genom hela gymnasiet. Det började med kanske en gång i veckan, sedan var tredje dag, varannan, och nu - såklart - varje jävla dag. Det enda som är bra med detta är att jag faktiskt fattar det den här gången, att det är ett symptom från mentalt dåligt mående. Ett stort tack till min idrottslärare som hjälpte mig inse detta. Peace, man.

Så jag började äntligen må bättre efter att jag börjat med ett matschema. När jag satt och skulle skriva upp veckans mat med M, så började jag nästan gråta och var tvungen att säga att vi måste sluta. Jag mår för illa, jag får ständiga kräkreflexer, och bara tanken på mat gör att jag vill, eh, kräkas. Vilket jag inte gör, förstås. Men det är fan inte roligt, jag upprepar, INTE ROLIIIIIGT, att inte komma någonstans, illamåendet bara håller i sig och håller i sig och håller i sig...

Idag är det Andralångdagen. Så nu är det väl folkfest i Göteborgs väldigt osäkra red light district. Säkert en folkhop som spelar ascoola trummor och så mycket folk att man knappt kommer någonstans.

BLÄÄÄÄÄÄ,
och jag vill skriva ut en söt bild på film!Harry från typ tredje filmen, och sätta upp på kylskåpet. Har för mig att hans hår är fint i den.

Typ den här, för på den här bilden är han rätt så lik bok!Harry (iaf såsom jag ser honom). Fast han är ju litet snyggare i filmerna, såklart. Tror nog att det är just håret som gör det. Tredje året, Prisoner of Azkaban, är ju allmänt känt som Rufshår!året. På samma sätt som att året efter är känt som Året Då Ingen Klippte Sig.

Skitsöt, ju!

Fast i slutändan skulle denna bilden passa bäst på mitt kylskåp. 

Är nog min favorit-Harry-Potter-bild.

Återigen - de är så söta!

Hermione är astuff i den här filmen, hon slår ju ner Draco och allt!

Mycket Skeptisk Hermione. 

Divination är humbug, tycker hon.

Och så litet mandatory Draco-grejs. 

Den här är nog min andra favorit efter Ron-och-Harry-bilden.

Så mysigt att Pansy är med.

Älskar denna biten i filmen. 

Fina svanen som Draco gjort.

Den här bilden är ju iofs asmysig också. 

Älskar när andra elever är med.

Buckbeak!

Och Draco är ett svin som vanligt och retar Harry.

Ja, man skulle nog kunna säga att jag älskar Harry. 

Fast just denna boken är sämst av alla sju.

Typiskt att de skulle vara sötast i den.

Ja, jag försöker clear:a mitt överfyllda skrivbord från bilder

Stiliga tolfte Doctor:n är stilig:

c-c-c-c-c

Jag brukade ha ett notepad med en katt på som jag köpt för 10:- på ICA som fästes på kylen med en magnet. Papperna tog slut.

Men så köpte jag ett nytt häromveckan, fast med kaffe på. Såhär ser det ut:

Med obligatoriska bilder på Gackt, såklart. De kommer att sitta där med hund-magnet och en magnet-som-egentligen-hade-något-annat-på-sig-men-som-föll-bort-och-jag-använde-lim-och-limmade-dit-två-australiska-frimärken-som-varit-på-ett-brev-med-en-vinst-jag-vunnit-på-internet-från-en-blogg.

D säger åt mig att skriva upp saker som bör göras:

En vän jag känner som är rätt så cool lade upp den här bilden, och jag tycker om den.

"Jag vill försöka få bort när håret delar sig och blir stripigt, och ha fint hår som, eh, ditt", säger jag till arbetarkvinnan.

Köpte hårolja häromdagen när jag och D var ute och provkörde oooom-wrooom-bilar. Alltså, först skrek jag i rädsla och förtjusning, sedan gick vi och handlade skönhetsartiklar.

Har inte använt den ännu, dock.

För övrigt världens finaste lägenhet.

Från i lördags, då jag blev hembjuden till min käre broder på nachos innan vi mötte upp resten av folket som vi tittade på Eurovision med.

kors

En annan grej som jag skrivit:

"I love that in my crossword puzzles, there's one that goes "knows everything" - NO ONE."

shiiiiia

Saker jag tydligen skriver när jag hänger på min internationella chatt och är full: "I have a chandelier, although I will nott swing in it. It woudln't be able to hold my weight, though, because it's old."

Pinsamt. :( Men mysigt med en referens till en bra låt.

"Det är PriVET Drive, inte Private Drive. Man får fel om man skrivit Private, Privet är rätt."

Harry Potter-quiz på Yaki-da med Quizadillas! De gör ett sorts teater-quiz, där de spelar upp scener från valfri nördig fandom. För ett halvår sedan hade de Twin Peaks, till exempel. De var roliga, de var duktiga, och det var hemskt bisarrt att se Harry Potter-scener spelas upp på svenska. Och visste ni att The Elder Wand heter Fläderstaven på svenska? WHAT THE. Fläder. FLÄDER.

Vi fick 46 av 56. Som inbitet Harry Potter-fan som obsess:at över Harry i ett halvår nu, så skäms jag. Jag gjorde fjantiga misstag som:

"Vem dödade Lavender Brown?"
Fenrir Greywolf, säger jag och blir ledsen över scenen i huvudet då han sitter över hennes döende kropp och äter henne, och Hermione springer fram och skriker "NO!", mitt i virrvarret under The Battle of Hogwartz.


Dock så heter han ju Greyback, inte Greywolf. Argh.
Och han som jobbar på The Knight Bus heter Stan Shunpike, och inte Stanley Pike. ARGH.
Och Dursley's adress, där Harry växer upp, är "Privet Drive 4, Little Whinghing, Surrey", och INTE "Little Whichet". Eeeeh.

Jag satt ivrigt och väntade på den klassiska Snape-kommentaren då han tar över Defense Against the Dark Arts-lektionerna från Remus Lupin:
"Turn to page Threehundred-and-ninety... FOUR"
Men den kom inte.

Däremot kunde jag namnet på Emma Watsons jämställdighetskampanj ("He for she"), kom ihåg alla smeknamn på The Marauders (har alltid haft svårt att komma ihåg vem som är vem, ochtamejfan, vad fan de kallar sig själva.)
"Men Sirius' smeknamn använder ju han och Harry när de skriver brev till varandra?"
"Jaaaaaaellerneeej? Han skriver ju under med Snuffles ett tag, så att ingen ska fatta att det är han om the owl post blev läst av någon annan än Harry?"
"..."
"PADFOOT."
"Åh! Jaaa, Padfoot! Men James då?"
"Pongs? Prong? Prongs?"
"Ja! Prongs! Bra!"
(För övrigt, vad fan betyder Prongs?)

Och småsaker som att Neville's padda Trevor, av en outgrundlig anledning är en sköldpadda i den spanska versionen av boken. Jag skulle vilja tacka alla Harry Potter-Instagramkonton som jag följer, som delger sig av sådan onödig information.

Jag hade allra mest sett fram emot alla spells. Det gick ju asdåligt, såklart. Sectum Sempra var inte med, vilket jag inte hade förväntat mig iofs. Jag ville berätta vad den betyder ordagrant. Men jag fick nöja mig med att förklara en teori för K på vägen hem:

[OBS, typ asstor spoiler för sista boken, OBS]

"Okej, så de tre bröderna i sagan om The Deathly Hallows, så har de ju The Elder Wand, The Resurrection Stone och The Invisibility Cloak, eller hur? Så Snape har The Elder Wand som han vinner av Dumbledore när han dödar honom, Voldemort har stenen från sin ring som gått i hans släkt i generationer, och Harry har The Invisibility Cloak. De ÄR de tre bröderna. Men vem är Döden? Dumbledore är Döden! I sagan så säger de ju 'and the third brother greeted Death like an old friend at the time of death', vilket händer. Harry möter ju Dumbledore vid King's Cross precis när han blivit dödad av Voldemort. Dumbledore är Döden! Döden! Mind: BLOWN, eller hur?"

För övrigt tycker jag fortfarande att det är litet coolt att Harry är ägaren av alla Deathly Hallows ett kort tag. Och att det är därför han inte känner något när Voldemort kör Crucio på honom på hans "döda kropp", vilket gör att Voldemort inte märker att Harry fortfarande lever. För om han hade gjort det, så skulle han ha skrikit.

[/END OF SPOILERS]


Argh. Älskar Harry Potter.

De sjunger allsång, och jag stapplar.

Var så himla nervös idag inför Harry Potter-quizet. Jag vet, VET, att de jag skulle möta upp är jättesnälla och roliga, och att även om jag skulle fucka upp alla frågor, så är det ingen stor grej. Det är inte det jag är nervös över. Jag bara ballar ur, mentalt. Det är som att alla mina överlevnadsinstinkter säger att det jag håller på att göra just nu, det är farligt, och fly!
Stackars mamma fick dra med mig till apoteket (har daglig huvudvärk) fast jag inte ville gå dit. Ville bara stå stilla och röka och svara "Jag vet inte, jag bryr mig inte om någonting just nu" på allting hon sa. Vilket jag också gjorde. Så hon tvingade in mig på en ICA och övertalade mig att köpa en dyr Starbucks-iskaffe. Satte oss i vid Hagakyrkan och försökte bestämma oss över om det är vår eller sommar nu. Att nej, jag ska nog inte gå, jag ställer in, fast okej jag måste bara gå emot alla mina instinkter som säger NEJ och gå dit ändå. Min kropp känns lätt och mitt jag har svårt att hålla sig fast i den.
"Känns det litet bättre nu när vi pratat litet om det?" frågar mamma.
Tyvärr måste jag säga nej, och kvarteren innan jag når Yaki-da, så har många djupa andetag och suckar undsluppit mig. Men mamma har fått mig att känna mig mer positiv inför upplevelsen. Apatin och "jagvetinte, jagbryrmiginte" har försvunnit. Men kroppen är lätt och darrig. När jag ska gå ut för att röka mitt i quizet, så är det som att jag transporterats till mina drömmar, där jag nattligen inte har någon kroppsfunktion och ramlar överallt. Det är svårt att förklara i ord hur obehagligt detta är. När man upplever det IRL, är det ännu läskigare. Den som klappar en på huvudet och säger "Det var ju bara en dröm" har fel, för det är ingen dröm, och benen viker sig och jag håller på att ramla över folk en, två, tre gånger.

Så det var den obehagliga biten med kvällen. I nästa inlägg så berättar jag om det roliga!

We're gonna ra-pa-pa. ra-pa-pa. we're gonna RA-PA-PA tonight.

Tittade som sagt på Eurovision med annat folk (för en gångs skull) i lördags. Brukar oftast få titta själv, om jag inte ber en vän snällt att titta med mig. Men det är en annan grej att kunna få titta med folk som verkligen tycker det är roligt.

Vi satt med varsitt papper och betygsatte varje bidrag. Sång, Kläder och Framträdande från 1-5. Slutligen, de bidrag man trodde skulle komma i topp, och vilka man VILLE skulle komma i topp.

Jag trodde att Mums Mums skulle komma 4:a, och att Ryssland skulle vinna. Att Italien skulle hamna högt upp. Så jag lyckades ju rätt bra. Förutom att Mums Mums vann hela skiten = förvånad. Låten är ju tråkig, for god's sake. Hans framträdande fick en 5:a, vilket definitivt var en stor anledning till att han vann. Jag hoppas de kommer hålla nästa års tävling i Göteborg! Och stackars Sverige som återigen måste spendera massa pengar på att hålla i det. Men min Melodifestivalsjäl är lycklig. Och kommentatorn, Edward, var ju asrolig som vanlig. Hans torra humor, alltså, skrattade högt flera gånger!

Våran grupp på åtta pers var eld och lågor under hela röstningen. Varje gång Sverige fick en 12:a, eller lyckades gå om Ryssland för en stund, så applåderade och tjoade vi. När Belgien fick höga poäng, så klappade vi med. För Belgien var bäst.

Vi tittade även på en genomgång av vinnarna sedan Eurovision började. Vi gissade på vilket årtal de började med färg-TV. Eftersom jag fortfarande var nervös vid det här laget och knappt hörde vad alla sa, försökte koncentrera mig på att vara trevlig och darrade mycket, så uppfattade jag inte vad vi skulle gissa på. Så jag slängde till med 1968. 

"Du fick rätt, Emelina! Hur visste du det?"

"Eh... Vad gissade vi på?"

Varpå folk höjde på ögonbrynen och fnissade. "Visste du inte ens vad vi tävlade om?"

Nä, men tydligen lyckades jag ändå.

Viva!

Zomg det är Harry Potter-quiz på onsdag och jag ska gå med min brors flickvän och hennes vänner!!!

Jag kommer ju typ kunna ALLT!

I'm gonna go study me some spells!

Nu ska jag titta på Eurovision med ovan nämnda personer plus bror, jag är hyper och har redan tappat mobilen två gånger. 

Så himla fantastiskt underbart duktigt!!!11

"Men det är ju verkligen imponerande att du gjorde en sådan grej som att flytta och bo i Japan i ett år! Jag ser inte en svag person, jag ser en som vågar ta initiativ och är kapabel till mycket", säger varenda vårdperson ever efter att jag dragit min livshistoria för femtioelfte gången.
Och jag småler trevligt tillbaka och säger "Mmm."

Inom mig viskar det mörka missfostret att "Det var tio år sedan".
Och jag håller med.

Jag berättar om händelsen som hände på ett Dir en grey-live. (Kyo är sångaren i bandet)

Jag:
I knoooow, I went to a small live with them when I went to japan the first time, and they were awesome. Diru has also always been great with the audience-
All the, errr, 6-7 times I've seen them, hehe.
Even though it was one of the biggest venues in Tokyo, Kyo was still awesome to me when I almost got stuck and fainted. So much caring and luff. ♥

J:
Stuck and fainted?

Jag:
Yeah, I was by the railing on the side, and this really big japanese dude almost squashed me to death. And I couldn't say anything, and he didn't notice my panicky elbows.

So I started to black out, and then Kyo pointed at me and said "HORA!", which means sort of "hey" or "listen to me". And the guy noticed he pointed at something behind/beside him, noticed me almost fainting, scuffled away a bit and then Kyo took his usual "I have a bucket of water and I will throw it at the audience some time in the concert", and then he dumped it ALL on me.
So by those two things, I perked up. The water made me regain my senses, and took away the heat etc.

J:
Lol

Jag:
I felt so grateful. And the attention was really nice.
Only that I'd been trying to keep myself from sweating too much, because I knew by experience that when you get outside (it was winter, and you stow your stuff at the train station) it gets REALLY cold. So before that incidence I was like "Yeah, I totally succeeded not having to freeze too much this time!". And then I got outside and almost froze to death. I was soaked through to my panties.

J:
One way to get your panties wet
Boom!

Jag:
Psssshh-DOM
How do you even write down the drummer-I-just-made-a-joke in english?

Balansen är inte i fokus.

Vi sitter och fikar vid Brahe Hus vid Vättern. Medan jag dricker kaffe ur en plastkopp med perfekt grepp, så börjar mammas pojkvän prata om en bekant som håller på att tyna bort, mentalt.
"Ja, det är hemskt," säger mamma allvarligt. "Det var likadant med pappa och hans alzheimer. Att stå bredvid när någon sakta--"
Jag vänder mig om och häller ut kaffet i gräset som jag egentligen vill dricka upp. Sedan ställer jag mig tvärt upp och går därifrån. Går med bestämda steg och sammanbitna läppar bort mot en sten att sitta på.
Mamma och hennes pojkvän börjar hastigt packa ihop och rör sig mot mig. Jag trillar omkull på stenen jag precis ilsket satt mig på, och halvligger där i vårsolen.
"Vad gör du?" frågar mamma och ler.
"Jag vill inte prata om det. Jag vill inte prata om morfar."
"Nej."
"Jag ramlade omkull."

Sedan sätter vi oss i bilen och fortsätter åka mot Trosa.

Vardagstankar som rusar genom huvudet.

"Stop fucking staring at me."

"Mina läppar är små när jag inte ler. Som en stor köttklump-cirkel."

"Jag har för mycket kläder på mig. Det luktar sommar."

"Hur fan kan man tröttna på en asbra skiva under loppet av tre dagar?"

"Varför valde Röyksopp att samarbeta med Robyn, när de skulle kunna valt Karin Dreijer eller Susanne Borgfor eller vad fan hon nu heter. Hennes röst är irriterande. Och jag hatar eran jävla 'Thank you for the music'-låt och 'The inevitable end'-namn på skivan. Way to rub it in att ni inte ska göra någon mer musik."

"Den här nivån på pusselspelet är skitsvår. Är det bara jag som är dum i huvudet? Det är nog jag som är dum i huvudet."

etc.

Retorik.

Är för övrigt, tydligen, oförmögen till att titta på svenska serier och filmer utan undertext. Vilket känns knäppt eftersom jag tittar på engelsk produktion utan undertext, och det är inget problem. Samt att svenska skådespelare Pratar. Väldigt. Tydligt. så att man verkligen ska förstå vad de säger. Blir litet irriterad över deras ansträngda läppar som stramas åt.
Krimpolisen är en skön karaktär. Och eftersom jag är en tönt, så kan jag inga av namnen på någon av de kända skådespelarna. Hatar när korsord handlar om kända svenska personer. Jag kan ingenting.

"Vad fan är du?"

Tittar på Jordskott just nu. Ville bara notera att det gör mig glad att det är så många kvinnliga poliser med. Plus att den är väldigt välgjord och vacker. Sveriges natur 4ever.

You never noticed

Det bästa med långt hår är de ständiga överraskningarna man får. Nu bortser jag ifrån "OMFG WHAT IS THAT ON MY SHOULDER", och tänker mer på de vardaglösa vardagarna då man bara sträcker ut sig, och råkar får en del hår med sig i sträckningen. Att man märker att längden på det räcker lika långt som ens medfödda aparmar som sträcker sig lika långt som ens oanvända muskler.

Och då blir jag nöjd.
Och lyssnar på Trust - TRST
.

loek

Är det konstigt att sitta och ta mumsbitar av en röd- eller vitlök bara för att man känner för det?

Jag läste något för ett halvår eller så sedan, att om man hade vissa substanser i kroppen som saknade näring, så att säga, så var det kroppens naturliga sätt att säga "Hörru, ät, jag behöver". Så om man är till exempel extremt sugen på lök eller fisk eller vatten, så ät eller inhalera det.

Det är iaf min tafatta förklaring till att jag sitter och äter rödlök mitt i natten.

Kortfattat.

Jag står längs väggen när pappa frågar om vi vill säga adjö. Min bror går med försiktiga men bestämda steg fram mot sängen där min farfar ligger, alldeles gul och askgrå.
"Hej då, farfar", säger han och smeker hans hand.
Inuti har jag fallit ihop till en liten hög av gråt och skrik, men det enda min kropp kan prestera är stora, ofattbara ögon.
Mitt inre skriker, SKRIKER "Rör inte vid honom!", och när vi lämnar rummet så skäms jag för att jag inte rörde, vågade, KUNDE ta farväl.
Så fort vi kommer utanför den tryckande tystnaden av byggnaden där han dog, så kan jag andas igen. Jag tänker på gullvivor, eldbrasor och gräs som behöver klippas. För utanför, där all grönska finns, där jag växt upp, och där ålderdomshemmet som han precis dött i bara är en periferi i cykelögat som rusar förbi, så finns inte farfars död. Han är på andra sidan tunneln, där han bor med farmor, där han hade sin favoritfåtölj i läder, som man med glosögon lämnade när han kom in i vardagsrummet för att titta på de finska nyheterna. Där man vid bordet bredvid åt Lördagskorv men en delikatesskniv, så man verkligen andades anorna av att, ja, här kommer jag ifrån. Finland. Och min farfar som fortfarande pratar såpass grov finlandssvenska att jag knappt förstår honom.

Och innan han ligger där, i samma säng fast inte död, tittar upp mot ventilen som han påstår är full av myror, och pratar om sina gamla vinterkrigsvänner som dött... Då han vänder sig mot mig och ler sitt leende som jag aldrig kunnat tolka och säger "Har du färgat håret?", fast han kämpar i sitt eget huvud, i sin alzheimer. Jag har svartfärgat hår och är i min gyllene period i tonåren av att hitta mig själv; han bara ligger där i sitt delirium som jag inte ens kan hantera när han lever. Men han känner igen mig, och jag vet inte hur jag ska hantera en situation då jag inte råkar sittar i hans favoritfåtölj.

Efteråt, fyra år efter att han dött, så sitter jag på en toalett och hulkgråter. Det är som att någon slagit mig i magen och sagt "HAN ÄR DÖD, INSE DET FÖR EN GÅNGS SKULL", och jag gråter över att det inte är sant. Han ligger fortfarande där, grå och gul, med min bror som sakta rör sig mot honom. Och samma röst på toaletten skriker: "Han är död!".

Men det är inte sant. För ingen kommer att dö.
"Vad kommer hända med dig när jag dör?", säger mamma.
Och jag ler bittert och säger: "Det spelar ingen roll. Prata inte om det. Du kommer aldrig att dö."
"Men Emelina, jag kommer ju så småningom d--"
"Jag är verkligen lycklig lottad, ingen av mina föräldrar kommer att dö", avbryter jag glättigt.


"Inte ens farmor som fyllde 90 i Januari. Hon kommer aldrig att dö", säger jag och är tyst en stund.
"Jag har verkligen tur som inte har någon släkting som kommer att dö."
Mamma tittar på mig, men säger ingenting.

5.

Min andra morbror klappar mig på axeln och säger "Jag tror vi sågs senast på morfars begravning. Det var fem år sedan". Och det enda jag kan tänka är "Vad då, morfars begravning? Det har inte ens hänt".

Och det är hur jag hanterar död.

"Vaknade du när jag gick ut för att röka klockan två på natten?" -- "Jag vaknade upp och sa 'huh?', och så somnade jag om igen."

Kort fattat -- jag har spenderat hela helgen på östkusten med släkten. Bott hos min morbror, som jag alltid tyckt om. Den personen som man impulsivt tycker bäst om i den sidan av släkten.
Men jag blir osäker, som alltid, och undrar om han tycker om mig också. Kanske har jag litet för extremt-ofta-använd ironisk humor, eller är jag otacksam eller konstig?

Men så får jag ett SMS, som om mamma inte propsat på att jag skulle sparat i min mobil inte hade haft, från honom. Han skriver "är du hemma?", "om du vill ha en fristad så har jag plats när du vill" och "kram morbror ts". Och jag känner en sådan enorm tacksamhet och kärlek.


Och nu kommer jag däcka i tre dagar, minst, för mitt psyke klarar inte av sådant här intensivt umgänge.

Astrobiology is held back by the fact that we're all too nervous to try to balance on the ladder while holding an expensive microscope.

Me likey

Så himla detaljerat verk, och så levande. Fascinerande hur man kan fånga ett ögonblick på det sättet.

ARA. NTO. RR. SIA. ANAR. ÅRA. EKA.

Det är rätt trevligt när man köpt en korsordsbok på 70%-rea på Åhléns, som är väldigt lätt, och man slipper tänka i gåtor och olika betoningar på ord för att försöka lösa det. Att när det är en bild på ett barnkalas, så ska man skriva "barnkalas" under. Inget jävla lololol-göteborgs-humor-kal-å-ada!-skräp. vilket iofs är vad gör just korsord roligt. Hur man måste vända om, slå knut på sig själv och sedan bah "Ahaaa... Men guuuh".
Ombyte förnöjer.
Fast jag tröttnade efter tre stycken.

Att slentriangå, SOM MAN TYDLIGEN INTE KAN.

Blir litet trött på att jag aldrig kommer ihåg vissa ords betydelser. Som "hyperbolic", som betyder "exaggerated", "inflated". Och "slentrian", som tydligen betyder "rutin". Jag trodde det betydde att man typ svassade/gick fram till någon med självsäkerhet. Hela min värld har rasat samman.

Har även blivit rättad av min chatbuddies att "Du vet att [detta ord] inte är ett riktigt ord, va?". Såsom "Landmates", som jag hävde ur mig för någon vecka sedan.
"I've decided to be all Shakespearean, and make up words of my own", svarade jag.
Jag ser det mer som en lek med språk, såsom man kan göra med ens moderspråk. Man kan använda sig av ett påhittat verb, eller när man förklarar något, och folk förstår ändå vad man menar. Det är en vacker sak med språk. Så många möjligheter.

Sir, yes, sir!

No can do, sir.

Väldigt detaljerat.

BLERGH, vad jag önskar att ni kunde kommentera på detta utan att alla andra kan se kommentarerna. :(

Ni kanske skulle kunna skriva väldigt kryptiskt?

All encrypted text blev litet sepe nu, men jag orkar inte fixa om. Det här är en annan länk/text/grejs iaf, så ni måste skriva om lösenordet för att se. Tror jag.

kitten

TMI

Han gör narr av Harrys otämjda hår, för er som inte känner till detta karaktärsdrag.

"Malfoy was grinning like a lunatic and swaying beneath the light of a streetlamp as he put Harry's glasses on his nose and then mussed up his hair something horrid. He remembered Malfoy puffing out his chest and asking, "How do I look? Dashingly heroic? Sweetly idiotic?"

tolv!

"Two months?" Draco was temporarily distracted. "We've been together for two months? And we didn't have sex yet? What are we, twelve?"

kokåtot!

swing from the chandelier

aka det jag typ alltid sover i

Förstår inte hur man kan tycka om Ron. Han är... rätt bitter och elak, faktiskt.

Förresten så är det roligt att det verkar som att Draco är min favoritkaraktär i böckerna. Det är han inte. Jag står och väger mellan Luna Lovegood och Remus Lupin.

... Eller som internet-fandom:en uttrycker sig: "Isn't it funny that when someone asks what your favourite character in HP is, you say Harry -- SAID NOBODY EVER."

Glöm dock inte bort, kära vänner, att Book!Harry är mycket mer sassy än i filmerna. Han är faktiskt rolig. På riktigt! Och Ginny är inte en mesig liten skit med hela "*stirrar med stora och idoldyrkande ögon på Harry*"-grejen. Och som min brors flickvän poängterade:
"Jag tycker inte alls om Hermione i filmerna, för i Prisoner of Azkaban, och de går tillbaka i tiden, du vet, och Hermione ser sig själv bakifrån och säger 'Ugh, is that what my hair look like from behind?'. Hon skulle ALDRIG säga det i böckerna".

Jag känner att litet screenshot:ade bilder från tumblr med dessa kommentarer är i sin ordning. Om jag orkar leta upp det.

Draco SNARLED, thankyouverymuch.

"... Draco said softly."

Softly. Softly?
Eeeeh. *klickar bort fanfic, pga Out Of Character*

emuer lever i australien, inte strutsar.

Men fniss. Hittade ett år gammalt inlägg:

"Som ni kanske kommer ihåg (eller jag kanske inte ens nämnde det på internet?) så fyllde min göbbe 40 år förra året. Varje gång jag skriver eller säger det, så måste jag alltid stanna upp och tänka "Vänta, va, är det verkligen 40?". Ungefär samma åldersrelaterade funderingar som uppstår när folk frågar hur gammal jag är. Vi är tidlösa, jag och Gackt."

Frust, så självgod!

Och:
"Men så är ju jag en sucker för när Gackt sjunger ljust. Blir helt koko-crazy, som om min essens håller på att vibrera ur kroppen.
^skitbra avslutningsmening^"

osv

Eh, tänkte ta "kommando" såsom Bloglovin uttrycker det, så att här är en länk som ni kan trycka på för att följa mig via denna modul. Skoj!

srs stoff n' zzzzzzzzz

Tydligen har jag lyckats ta denna screenshot från mobilen någon gång när jag hållit på att somna.

Har bakgrundsbild på liten Draco i tredje året.

För övrigt är det komiskt när man umgås med bror, och han ska kolla mobilen.
"Eh, NEJ, det här var INTE min mobil", poängterar han.
Jag fnittrar fram: "Men visst är Gackt fiiiin? Nu har du fått din dagliga dos."
Och han ger mig en blick som säger att det inte är nödvändigt för honom att behöva se en upplåsningsskärm som pryds av en man som han anser inte är bra för mig.

Build your castle, stop collecting stones.

"Vill du ha ett glas?" frågar jag T, som är min första gäst i nya lägenheten.
"Näää, det behövs inte."
"Är du säker? Jag ska ha ett glas i alla fall", säger jag och tur- och returnerar från köket. "Titta, de är nya!"
"Men då vill jag också ha!"
"Varför det? Nyss ville du ju inte."
"Jag trodde jag skulle vara tvungen att dricka ur en av dina syltburkar."
Och jag skrattar.

to the lighthouse my friend

Eh. Ja. Jag flippade (kanske litet uppenbart) ur i förrgår. Det är en lång harang av frustration, ångest och impulsivt självskadebeteende.
För en gångs skull blev jag arg under mina dagliga ångesttimmar. Fräste och höjde rösten åt D, slog igen köksluckor och dörrar. Alltså, jag vet inte hur jag ska förklara den där dagen utan att skämmas och låta de som läser tänka att jag är en sorglig person.
Det hela var iaf olika steg av att lämna hemmet, ligga och gråta i gamla lägenheten och hämta post, komma hem, för att sedan bege mig till gamla lägenheten igen med sovsaker och snyfta "Jag måste känna mig trygg". Och bara ligga där i snurret, stirra upp i taket i skenet av iPad:en som spelar Röyksopp. Att i slutändan så hör jag hur låset vrids om, och D står ovanför mig och tittar ned.
"Hur är det? Du svarade inte."
I tystnad packar vi metodiskt ihop sakerna, och D säger "Du borde inte röka inomhus."
"Jag vet."
Sedan går vi hem och jag tar en dusch fastän det egentligen är alldeles för sent för att man får. Säger "Mitt hår kommer se hemskt ut imorgon för jag har inte borstat det och det är blött", som att det spelar någon roll och är viktigt i sammanhanget.

Vaknar upp nästa dag med fantastiskt fint hår, och jag tänker att det är det enda som kommer få mig att le idag.

Drarry

Austra.

Jagmåstehrmjagmåstehemjagmåstehem tänker jag panikartat och packar en IKEA-påse med täcke, kudde, värmefläkt, mediciner och toapapper. Sliter fram extramadrassen i förrådsutrymmet, sätter mig ned på den, och tänker "Undrar hur det kommer se ut på måndag när arbetarna kommer för att fixa elen och det kommer ligga en ensam madrass i mitten av lägenheten, medan allting annat är inplastat".

Plus att de, eller D, har tagit bort min cigarettaskburk.

Och så tittar jag upp mot mina monterade guldhyllor som är kvar, utan plast och min frånvaro.

För att jag inte bryr mig om någonting alls just nu.

Show encrypted text

Kom.

"Vad gör du? Sätt på musiken". Han stirrar på mig. "Sätt. På. Musiken.". "Du kan sätta på den igen när jag åkt härifrån."

"Livet är värdelöst och det är sol ute, och jag är fortfarande inte glad", säger jag och ler genom tårarna.




("Jag kan inte vara i ditt sällskap just nu.")
Sedan sätter jag på musiken.

Author's Notes:

När man blir road över att man kan läsa en spoiler-fri text och ändå förstå exakt vad som menas.

"I started to write this before HBP came out, and crossed my fingers that HBP wouldn't make it totally non-canon. No such luck, I'm afraid. This, therefore, is an AU story, where (SPOILER) still teaches (SPOILER), (SPOILER) didn't try to (SPOILER), (SPOILER) didn't succeed in (SPOILER), (SPOILER) never dated (SPOILER), and most importantly, (MAJOR ENDING SPOILERS) never happened."